Tullhuset påminner om hamnstaden
Färdigställandet av stambanan och Kinda kanal skapade åren kring 1870 en stark framtidstro i Linköping. En rad företagsetableringar gav staden många nya arbetstillfällen.
Bland stadens många egna satsningar framstår byggandet av det 1876 färdigställda tullhuset som den allra viktigaste. Byggnadens adress är numera Södra Stånggatan 3.
Det är Anders Carlsson som vill veta mer om en av Linköpings vackraste och mest påkostade tegelbyggnader.
En stapelstad
Bakgrunden till Tullhuset är att Linköping 1874 blev en så kallad stapelstad. Linköping fick därmed rätt att handla direkt med utlandet. Statens krav på staden var att den skull tillhandahålla dels ett tullhus, dels ett sjömanshus. I det senare registrerades sjömannen vid på- och avmönstring.
Tullhuset påminnder oss således också om att Linköping från 1837 till mitten av 1900-talet faktiskt var en hamnstad. Med tanke på såväl Göta som Kinds kanals framdraganade är det inte så märkligt som det först kan låta.
Bra för närlingslivet
Stadens fäder såg tullhuset som viktigt för Linköping närlingsliv, men även för att ge ett värdigt intryck kring det för kommunikationerna så betydelsefulla området med hamnen och järnvägsstationen.
Stadsfullmäktige gav stadsbyggmästare Henric Elfwing i uppdrag att rita byggnaden. Han presenterade två alternativ, ett mindre som fyllde de krav staten ställde och ett pampigare som var avsett att imponera på tillresande. Stadsfullmäktige valde det senare alternativet.
I souterrainvåningen inrymdes dels de för tullen och sjömanshuset behövliga utrymmena, dels hamnkontoret och kontorsutrymmen för Kinds kanalbolog.
Högst upp inreddes en lägenhet om sex rum och kök för tullförvaltaren. I mellanplanet iordningställdes dels magasin, dels flera bostadslägenheter, bland annat till vaktmästaren.
År 1875 anställdes Carl Sigfrid Holmin som stadens förste tullförvaltare och tillika sjömanshusombudsman.
Procent på tullavgifterna
Stadens styrande var mycket nöjda över att Linköping var en stapelstad. Staden fick procent på tullavgifterna. Det tog bara tio år innan dessa intäkter hade finansierat det dyrbara tullhuset.
Därtill skal de verkliga näringslivseffekterna lägas. Så kan till exempel konstateras att för den positiva utvecklignen av Asklunds tobaksfabrik, stadens näst största arbetsgivara under sent 1800-talet, var möjligheten att importera varor direkt till Linköping av största betydelse.
Sjömanshuset drogs in den 31 december 1934. Tullkammaren, som 1948 flyttade till en ny byggnad, lades ned i slutet av 1980-talet.
Corren, lördag 26 mars 2011 – Gunnar Elfström